Satisfactory är ett första-persons fabriksbyggnadsspel i öppen värld utvecklat och publicerat av Coffee Stain Studios. Den släpptes som early access i mars 2019, och den är för närvarande (augusti 2023) i fortsatt utveckling.
Satisfactory är inte först och främst ett överlevnadsspel utan ett industriellt planeringsspel. Den centrala delen av spelandet handlar om en ständig förbättring av fabrikerna, både vad gäller vad som kan produceras och hur det mest effektivt kan produceras. Och som en extra bieffekt också hur fabrikerna kan fås att se så estetiskt tilltalande ut som möjligt.
Du, spelaren, är på uppdrag från företaget Ficsit Inc. för att utveckla en nyligen upptäckt och outnyttjad planet. Till din hjälp börjar du med materialet i din lander och den centrala punkten i din strävan – en byggnad som kallas navet. Men utöver det måste allt annat samlas in, utvinnas och förädlas från planetens egna resurser. De första stegen i denna process är att hitta koppar- och järnmalm, samt att samla biomaterial som löv och trä för att mata din starthubs elgeneratorer.
Efter att du har fått igång de första basindustrierna gör konstruktionen av en rymdhiss det möjligt att börja skicka tillbaka en del av de producerade varorna ut i rymden till din arbetsgivare som i sin tur belönar dig med nya scheman och kunskap för att göra nya teknologier enklare, mer automatiserad produktion och låser upp användningen av nya resurser.
Grundpelaren i din industriella strävan är byggandet av transportnätverk för resurserna och produkterna i form av transportband, rörledningar och vidare även automatiserade tåg och andra avancerade transportanordningar. Dessa är artärerna i dina fabriker som blandar varorna runt mellan de många robotfabrikerna.
Spelutvecklaren har valt att basera spelet på en enda, men enorm, färdig karta vilket gör att det inte är någon slumpmässig generation inblandad. Detta innebär att varje nytt spel kommer att starta på samma plats i var och en av de olika biomen och med tillgång till samma naturresurser. Men kartans stora storlek, i kombination med alternativen att starta ett spel i var och en av de olika biomen, gör det fortfarande till ett angenämt beslut utan alltför stora nackdelar. Fördelen med att utnyttja en färdiggjord världskarta är förstås att spelutvecklarna kan ha full kontroll över att kartan blir en bra och utmanande mix för spelaren när det kommer till själva landskapet och dess resursfördelning.
Eftersom landskapet i sig kan vara utmanande med djupa klyftor, berg, floder och – inte att förglömma – den lokala faunan. För även om planeten är obebodd av högre livsformer har den fortfarande ett antal olika varelser som i vissa fall kan vara ganska aggressiva mot spelaren. Och precis som allt annat måste du konstruera dina egna vapen för att skydda dig från den här typen av hot när du är ute och övervakar landet. Även om som redan nämnts ovan, Satisfactory inte är ett överlevnadsspel som sådant. Faunan – och viss flora – är inte ett stort hot mot din verksamhet eller ens mot dig själv (även om det kan vara lite irriterande att bli dödad av ett argt odjur när du är långt borta från ditt hem). Det är mer att betrakta som en extra smak i mixen.
Tillfredsställande kan vara både ett avkopplande och utmanande spel, och för bästa resultat kräver det att spelarna tänker noga på hur de vill bygga sin fabrik. Eller mer sannolikt kommer du att bygga om din fabrik flera gånger för att försöka nå det ”perfekta” tillståndet du önskar. Det finns inget rätt eller fel sätt att bygga en fabrik, men spelarna måste vara effektiva för att kunna producera tillräckligt med föremål för att gå vidare genom spelet.
Man kan säga att spelet handlar om resan och mindre om målet – det är tillfredsställande att se din fabrik växa och expandera. Satisfactory är ett spel som handlar om optimering, och huvuddelen av spelet är att försöka hitta det mest effektiva sättet att producera föremål.
Som sagt, spelvärlden är enorm, och spelare kommer att behöva resa långa sträckor för att hitta nya resurser. Denna känsla av skala ger också spelet en känsla av äventyr, och det kan ibland vara en givande, lugn upplevelse att bara utforska planeten och upptäcka nya saker.
Mitt största problem med Satisfactory är den totala avsaknaden av ett tredjepersonsperspektiv. För mig personligen är detta en fråga om spelkomfort eftersom jag har en tendens till åksjuka. Något som inte alltid går bra ihop med förstapersonsvyer. Så enligt min mening borde alla spel komma med ett alternativ för tredje person helt enkelt ur ett funktionshinderperspektiv. Om speldesignerna vill behålla en ”immersion” är det ok. Gör det bara till en begränsad zoom ut då. Som det är lyckades jag begränsa mitt obehag genom att avmarkera alternativ som ”head bobbing”, ”rörelseoskärpa” och justera synfältsvärdena, men det är fortfarande inte en optimal upplevelse.
Dessutom kan en tredjepersonsvy, även om den är mindre uppslukande, också vara till hjälp när det kommer till konstruktion. Eftersom det är så kan placeringen av nya strukturer vara lite irriterande på grund av bristen på överblick, vilket leder till att man måste placera och byta ut saker för att placera dem som man vill.
Spelets bilder är ganska imponerande och de olika biomen ger massor av ögongodis och inbjuder dig att utforska vidare medan ljudbilden passar för tillfället. Det tar lite tid att få grepp om kontrollerna och hur saker och ting fungerar men inget är för krångligt. Konstruktion fungerar bra med byggnadsdelar som mestadels snäpper på plats utan alltför mycket krångel, även om det, som i de flesta konstruktionsspel, krävs ett visst mått av inlärning av knepen som behövs för att göra de ”inte möjliga” sakerna möjliga.
Spelet kan vara ganska komplext när produktionskedjorna expanderar och du kommer att finna dig själv med att bygga om dina fabriker både en och två gånger. Eller tio. Men återigen, det är vad Satisfactory handlar om i slutändan. Det är ett av dessa ”det är inte slutmålet som räknas, utan resan”-spel där du kan nå en viss nivå av zen i ditt försök att bygga den ”perfekta” fabriken.
